Proverbs 20

Fortsättning av den första samlingen av

salomoniska ordspråk.

1En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav. ^a

2Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv. ^b

3Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid. ^c

4När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt. ^d

5Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem. ^e

6Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?

7Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom. ^f

8En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.

9Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd»? ^g

10Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN. ^h

11Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.

12Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort. ⁱ

13Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest. ^j

14»Uselt, uselt», säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.

15Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd. ^k

16Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull. ^l

17Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar. ^m

18Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig. ⁿ

19Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag. ^o

20Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret. ^{p , q}

21Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat. ^r

22Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»; förbida HERREN, han skall hjälpa dig. ^s

23Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.

24Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg. ^t

25Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda. ^u

26En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.

27Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen. ^v

28Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron. ^w

29De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår. ^x

30Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.